Just läst klart en bok, tanken på att prata med dig Gunilla kom som vanligt. Men inget är som vanligt...
Vi kommer inte kunna diskutera, och låna varandras böcker längre. Vi kommer inte höra ditt skratt på Anhörigcenter, inte dela vår beundran till sjukhusprästen och inte krama dig. Inget är som vanligt. Du har betytt så mycket för mig/oss och det är med glädje, värme och kärlek jag kommer minnas dig!