Gunnar Olsson

1925.12.12 - 2020.07.30

Gunnar fanns alltid till hands för familjen

Handelsträdgårdsmästare Gunnar Olsson, har avlidit i en ålder av 94 år. Närmast anhöriga är makan Ulla-Britt, och barnen Per-Olof och Anne-Christine Olsson Behr med familjer. 
Gunnar föddes i Halmstad, men flyttade som tvååring med familjen till Gävle, där pappa Daniel hade köpt Sörby Handelsträdgård, företaget som sedan kom att prägla hela Gunnars liv. Efter studenten vid Vasaskolan utbildade han sig vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm, och övertog senare trädgårdsföretaget.
Gunnar var genuint intresserad av att prova odling av olika växter. Han var en av dem som först insåg tulpanernas lämplighet som vardagsblomma, och under 1960- och 70-talen växte företaget till en av Europas största lökdrivningar. 
När verksamheten behövde utökas uppfördes nya växthus i Hagaström. Under nästan 20 år tog Gunnar bilen vid tretiden varje kall vinternatt, till den nya anläggningen för att se till att värmen fungerade. Inte en enda gång uttryckte han att det var besvärligt.
Samtidigt var han aktiv i Mellersta Trädgårdsförsöksdistriktet vid Ultuna och Försökskollegiet i Alnarp, och under en tid satt han i styrelsen för det som senare blev Sveriges Lantbruksuniversitet. Gunnar gladde sig mycket åt det kollegiala samarbetet i Blomsterlöksgruppen, som han var med och bildade. Han var ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds Forskningsberedning och andre vice ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds förbundsstyrelse. Lokalt deltog han i styrelsearbetet när Skogsmuseet Silvanum, och dess arboretum Valls Hage, bildades i Gävle. Han har i dessa sammanhang beskrivits som en person som hade förmåga att i några korta meningar sammanfatta komplicerade situationer.
Men Gunnar var inte en person som trivdes i rampljuset. Hans ambition och engagemang låg i att tillsammans med de anställda utveckla företaget. Många medarbetare valde att stanna nästan hela sina yrkesverksamma liv. Han ordnade studieresor för personal till tulpanutställningar i Holland, där han emellanåt också ingick i domarkommittén. Det var under en sådan resa en ny tulpansort fångade hans intresse. Tillsammans med en odlare köpte han rättigheten till det som under 2000-talet skulle bli en av världens mest populära tulpaner, Yellow Flight.
Som person var Gunnar ödmjuk och omtänksam. Trots ett intensivt yrkesliv, fanns han alltid till hands för familjen, alltid beredd att dela med sig av sina erfarenheter. En person som känt honom länge har skrivit: ”Han var en sann humanist begåvad med ett livligt intellekt – alltid fri i tanken, nyfiken på världen, social, vetgirig och intresserad av andra människor, empatisk och alltid lyhörd för vad man hade att säga. En lyssnande person … man kände sig sedd”.
Tomrummet efter Gunnar är stort.
Per Olof Olsson

Handelsträdgårdsmästare Gunnar Olsson, har avlidit i en ålder av 94 år. Närmast anhöriga är makan Ulla-Britt, och barnen Per-Olof och Anne-Christine Olsson Behr med familjer. Gunnar föddes i Halmstad, men flyttade som tvååring med familjen till Gävle, där pappa Daniel hade köpt Sörby Handelsträdgård, företaget som sedan kom att prägla hela Gunnars liv. Efter studenten vid Vasaskolan utbildade han sig vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm, och övertog senare trädgårdsföretaget. Gunnar var genuint intresserad av att prova odling av olika växter. Han var en av dem som först insåg tulpanernas lämplighet som vardagsblomma, och under 1960- och 70-talen växte företaget till en av Europas största lökdrivningar. När verksamheten behövde utökas uppfördes nya växthus i Hagaström. Under nästan 20 år tog Gunnar bilen vid tretiden varje kall vinternatt, till den nya anläggningen för att se till att värmen fungerade. Inte en enda gång uttryckte han att det var besvärligt. Samtidigt var han aktiv i Mellersta Trädgårdsförsöksdistriktet vid Ultuna och Försökskollegiet i Alnarp, och under en tid satt han i styrelsen för det som senare blev Sveriges Lantbruksuniversitet. Gunnar gladde sig mycket åt det kollegiala samarbetet i Blomsterlöksgruppen, som han var med och bildade. Han var ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds Forskningsberedning och andre vice ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds förbundsstyrelse. Lokalt deltog han i styrelsearbetet när Skogsmuseet Silvanum, och dess arboretum Valls Hage, bildades i Gävle. Han har i dessa sammanhang beskrivits som en person som hade förmåga att i några korta meningar sammanfatta komplicerade situationer. Men Gunnar var inte en person som trivdes i rampljuset. Hans ambition och engagemang låg i att tillsammans med de anställda utveckla företaget. Många medarbetare valde att stanna nästan hela sina yrkesverksamma liv. Han ordnade studieresor för personal till tulpanutställningar i Holland, där han emellanåt också ingick i domarkommittén. Det var under en sådan resa en ny tulpansort fångade hans intresse. Tillsammans med en odlare köpte han rättigheten till det som under 2000-talet skulle bli en av världens mest populära tulpaner, Yellow Flight. Som person var Gunnar ödmjuk och omtänksam. Trots ett intensivt yrkesliv, fanns han alltid till hands för familjen, alltid beredd att dela med sig av sina erfarenheter. En person som känt honom länge har skrivit: ”Han var en sann humanist begåvad med ett livligt intellekt – alltid fri i tanken, nyfiken på världen, social, vetgirig och intresserad av andra människor, empatisk och alltid lyhörd för vad man hade att säga. En lyssnande person … man kände sig sedd”. Tomrummet efter Gunnar är stort. Per Olof Olsson

Gunnar fanns alltid till hands för familjen

Handelsträdgårdsmästare Gunnar Olsson, har avlidit i en ålder av 94 år. Närmast anhöriga är makan Ulla-Britt, och barnen Per-Olof och Anne-Christine Olsson Behr med familjer. 
Gunnar föddes i Halmstad, men flyttade som tvååring med familjen till Gävle, där pappa Daniel hade köpt Sörby Handelsträdgård, företaget som sedan kom att prägla hela Gunnars liv. Efter studenten vid Vasaskolan utbildade han sig vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm, och övertog senare trädgårdsföretaget.
Gunnar var genuint intresserad av att prova odling av olika växter. Han var en av dem som först insåg tulpanernas lämplighet som vardagsblomma, och under 1960- och 70-talen växte företaget till en av Europas största lökdrivningar. 
När verksamheten behövde utökas uppfördes nya växthus i Hagaström. Under nästan 20 år tog Gunnar bilen vid tretiden varje kall vinternatt, till den nya anläggningen för att se till att värmen fungerade. Inte en enda gång uttryckte han att det var besvärligt.
Samtidigt var han aktiv i Mellersta Trädgårdsförsöksdistriktet vid Ultuna och Försökskollegiet i Alnarp, och under en tid satt han i styrelsen för det som senare blev Sveriges Lantbruksuniversitet. Gunnar gladde sig mycket åt det kollegiala samarbetet i Blomsterlöksgruppen, som han var med och bildade. Han var ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds Forskningsberedning och andre vice ordförande i Trädgårdsnäringens Riksförbunds förbundsstyrelse. Lokalt deltog han i styrelsearbetet när Skogsmuseet Silvanum, och dess arboretum Valls Hage, bildades i Gävle. Han har i dessa sammanhang beskrivits som en person som hade förmåga att i några korta meningar sammanfatta komplicerade situationer.
Men Gunnar var inte en person som trivdes i rampljuset. Hans ambition och engagemang låg i att tillsammans med de anställda utveckla företaget. Många medarbetare valde att stanna nästan hela sina yrkesverksamma liv. Han ordnade studieresor för personal till tulpanutställningar i Holland, där han emellanåt också ingick i domarkommittén. Det var under en sådan resa en ny tulpansort fångade hans intresse. Tillsammans med en odlare köpte han rättigheten till det som under 2000-talet skulle bli en av världens mest populära tulpaner, Yellow Flight.
Som person var Gunnar ödmjuk och omtänksam. Trots ett intensivt yrkesliv, fanns han alltid till hands för familjen, alltid beredd att dela med sig av sina erfarenheter. En person som känt honom länge har skrivit: ”Han var en sann humanist begåvad med ett livligt intellekt – alltid fri i tanken, nyfiken på världen, social, vetgirig och intresserad av andra människor, empatisk och alltid lyhörd för vad man hade att säga. En lyssnande person … man kände sig sedd”.
Tomrummet efter Gunnar är stort.
Per Olof Olsson