Filip Autio

Vila i ro Maj-Lis o Lasse

Livets väg, tänk om den vore nyasfalterad och rak för oss människor men det är den inte utan den är krokig, full med gropar och ibland är den även grusig och full med tuffa vägskäl. Vi vet alla att vägen någon gång kommer att ta slut och slutet är så sorglig och så plågsam för oss som är kvar. Glöm då inte glädjen, skratten och de härliga minnen som funnits längs vägen. Prata om Filip på samma sätt som ni alltid gjort. Förändra inte era röster, gör inte den extra högtidlig eller fylld med sorg. Låt Filips namn höra till vardagslivet, minns skratten och de fina minnena och uttala det i lätt ton fylld med värme. Filip är inte borta bara för att ni inte kan se honom, han har bara åkt iväg till nästa väg, en annan väg alldeles nära er, alldeles runt hörnet.

Sov gott