Carina!
Varför lämnade du mig. Nu när vi hade det som bäst i hela livet. Jag saknar dig så. Ett obeskrivligt tomrum. Alla dina prylar ligger kvar hemma där du lagt dem. Det blir svårt att ta bort dem. Har varit i Trödje, vår pärla, flera gånger. Kan inte stanna där. För många fina minnen av det bygge vi gjort tillsammans. Men idag åker jag ut igen med en rosenbuske, som jag skall plantera intill din mammas fina, gula ros. Den skall få växa och påminna om dig och alla äventyr vi haft tillsamman under våra nästan 25 år. Men varför berättade du inte om din KLL-sjukdom för mig och dina barn. Du ville inte oroa. Men om vi vetat, så hade vi tillsammans kunna söka hjälp och förebygga. Ordet om kommer alltid upp i allt man företar sig, men extra mycket i detta fall. Vi hade kanske kunnat få ytterligare 15-20 år tillsammans och sett våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa upp.
Och Elvis, han letar efter dig, när han är hemma hos oss. Han förstår att du är borta.
I veckan skall jag göra i ordning den gravsten vi pratat om. Den som finns i Trödje på gräsmattan. Den skall slipas och göras fin och pryda din plats på Hille kyrkogård. Det finns plats för ytterligare ett namn under dig, mitt lilla hjärta.
Jag saknar dig så och gråter.
Din Kenneth
Åhhh vad vi kommer att sakna Din härliga glädje & humor - som vi alla upplevt när vi har träffats !
Jag Britt - framför också massor av hälsningar från "Sandvikarna" som alla minns Dig från handbollsplanen & golfbanan.
Du kommer alltid att finnas med i allas våra minnen & hjärtan!